Vadå för sandlupin?
Sandlupinen är redan etablerad i Norge och Sverige. I Finland förekommer sandlupin ännu sporadiskt, men det finns en risk för att arten sprider och etablerar sig i Finland.
Sandlupin är en flerårig ärtväxt och kan likt ärtväxter binda kväve direkt från luften tack vare bakterierna i dess rotknölar. Detta gör det möjligt för arten att växa i mycket näringsfattig jordmån och är en orsak till varför arten tränger undan till exempel sällsynta ängsarter som trivs i näringsfattig jord.
Sandlupinen klarar sig i ännu nordligare förhållanden än blomsterlupinen. På Island har sandlupin använts som jordförbättringsväxt och den har nått en mycket omfattande spridning och bildat täta och omfattande bestånd. Sandlupinen har spridit sig aggressivt även i Norge och man befarar att den även i Finland och Sverige tar över sådana områden som dess släktning blomsterlupin inte har förmått sprida sig till.
Sandlupin förekommer ofta vid vägrenar, i grustag och åstränder. Den blir 0,5–1,2 meter hög. Den kännetecknas av en upprätt blomställning med klasar. Sandlupinen blommar i juni–augusti och dess blommor är blå eller violetta, sällan vita.
Skär blomställningarna eller skörda dem regelbundet!
Det är bra att veta är att sandlupin endast sprider sig via frön. I trädgårdar och på gårdar bör blomställningarna skäras genast när blomningen är över så att fröna inte hinner mogna. Om blomställningarna hinner mogna (i slutet av sommaren), spricker baljorna och slungar ut nya frön upp till tre meters avstånd från moderplantan. Emellertid kan fröna transporteras mycket långa vägar med vinden, trafiken, djur eller vattenflöden.
Genom att skörda 2–4 gånger under vegetationsperioden reducerar beståndet. För bästa resultat bör plantan skäras av vid basen. Förekommer det endast några plantor rekommenderas det att växterna grävs upp med rötter. Kom ihåg att artens huvudrot kan sträcka sig förvånansvärt djupt ner i jorden!
Alla bekämpningsåtgärder måste vidtas flera år i rad för att hela beståndet ska utplånas.
Hur skiljer man mellan sandlupin och blomsterlupin?
Sandlupin påminner mycket om blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) och det förekommer även hybrider mellan arterna. Sandlupinens stjälk är hårig och vanligtvis grenad, medan blomsterlupinens stjälk är ogrenad. Sandlupinen har 6–8-fingrade blad med hårig undersida. Blomsterlupinens blad består av 9–15 småblad utan hår. Båda arterna är dock invasiva främmande arter, så med tanke på bekämpningsåtgärder är det inte så viktigt att kunna skilja dem åt.
Mera om sandlupinen
Kort om sandlupinen -videon
