Jättelokor

Jättelokorna har brett ut sig på stora områden i Finland, Sverige och Norge. De är mycket konkurrenskraftiga växter som väl tål de nordliga växtförhållandena. I värsta fall bildar de täta ”skogar” av loka som kväver all annan växtlighet. Alla tre arter kan vara farlig för människan, eftersom deras växtsaft kan i kombination med solljus förorsaka hudsymtom som likar allvarlig brandskada och som läker långsamt eller blir till och med permanenta.

Grundläggande information

Vanligt namn: Jättelokor

Vetenskapligt namn: Heracleum persicum -group

Jättelokornas förekomst i Barentsregionen

På observationskartan syns endast rapporterade observationer. I verkligheten förekommer det mera växter. Kartan är riktningsgivande och ger en helhetsbild av situationen.

Vadå för jättelokor?

Av de tre invasiva lokorna i området är jätteloka och tromsöloka etablerade i såväl Finland, Sverige som Norge. Av bredloka förekommer det däremot enbart enskilda observationer i Finland och den har ännu inte påträffats i Sverige eller Norge.

Bredloka (Heracleum sosnowskyi), tromsöloka (Heracleum persicum) och jätteloka (Heracleum mantegazzianum) som förekommer i Barentsregionen är stora flockblommiga växter. De kan bli märkbart, över tre meter, höga och på frodiga platser kan de växa upp till fem meter.

Dessa lokor tål väl de nordliga växtförhållandena och har brett ut sig snabbt i Norge, Sverige och Finland med undantag av de allra nordligaste delarna av Lappland. De är konkurrenskraftiga och växer på många olika växtplatser, såsom åkrar, vägrenar, små skogar och stränder, där de bildar täta bestånd och utarmar den lokala artrikedomen.

Rensa små växter, kapa stjälken på stora!

Alla jättelokor förökar sig via frön, men tromsölokan kan sprida sig även vegetativt via jordstocken. Deras frön har god grobarhet och fröna kan gro i jorden i flera år.

Det är lätt att rensa jättelokorna eller kapa dem när de ännu är plantor. Små bestånd kan täckas med en svart, tjock plastduk som inte släpper igenom ljus. Duken fixeras på plats med hjälp av vikter. Stora individer kan bekämpas mekaniskt genom att kapa huvudroten med en stickspade eller annat redskap på 10–20 cm djup. Efter att växten utplånats måste växtplatsen övervakas i flera år för att förhindra att det utvecklas nya bestånd ur fröbanken i jorden.

Hur skiljer man mellan jättelokor och andra flockblommiga växter? 

Jättelokorna består av tre arter som är svåra att skilja mellan. Det är dock viktigare att skilja dessa invasiva främmande arter från det ursprungliga växtbeståndet. De ursprungliga arterna, såsom björnloka och sibirisk björnloka (Heracleum spondylium, H. sibiricum), strätta (Angelica sylvestris) och kvanne (A. archangelica) påminner om jättelokorna, men är till alla mått klart mindre.

Back to top