Forskningen kring puckellax, som ingår i projektet för hantering av invasiva främmande arter i Barentsregionen, var i full gång sommaren 2023. I projektet har testats hur väl olika slags drivgarn och notfiske lämpar sig för att fånga puckellax i Tana älv. Fisket utförs huvudsakligen av ortsbor. Utan deras kunskaper skulle det vara mycket svårare att utveckla och testa fiskemetoder. Därför är samarbete mellan Naturresursinstitutets forskare och ortsborna ett måste för att projektet ska lyckas.
Puckellaxen leker i mycket grunt vatten, vilket ställer utmaningar för fiskemetoderna. Fiskegarnet får ju helst inte fastna i bottnen av den grunda och steniga älven och det gäller att känna till älvbottnens beskaffenhet för att fisket ska lyckas. Båten som fiskarna rör sig med får inte heller skrapa mot stenarna, och det är få båtmodeller som klarar av det.
Drivgarnsfiske med traditionella Tanabåtar
Drivgarnet dras med Tanabåtar. Den traditionella båten har utvecklats och anpassats efter förhållandena i älven och den glider fint även i förbluffande grunt vatten. Enligt en ortsbo räcker det med ”lite dagg på landsvägen” för att det ska gå att navigera den med en Tanabåt.
Att fiska puckellax med drivgarn är en snabb process. Ena änden av nätet fästs vid en träbit eller något annat flöte och kastas ut i vattnet, medan man håller fast vid den andra änden i båten. Nätet ligger sedan tvärs över älven och får driva med strömmen i takt som båten. Vattnet börjar sprätta nästan omedelbart, när puckellaxar fastnar i garnet. Några minuter senare dras nätet in till båten och med det följer tiotals puckellaxar. Däremot går det trögt att ta loss puckellaxarna – minst en halvtimma, om inte mer. Särskilt hanarna har en imponerande uppsättning tänder och trasslar sig lätt in i nätet.
Det gäller att vara du med älven
I Tana älv är notfiske en betydligt större tilldragelse än drivgarnsfisket. Det behövs notdragare som drar noten med båt och nedströms behövs folk som står i älven och håller i ett annat nät som till slut ska möta noten. Ibland står det också folk med träkäppar i händerna vid det undre nätet. Deras uppgift är att föra oväsen och skrämma puckellaxarna bort från öppningen mellan de två näten, så att de inte kommer undan. Tana älv är på många ställen så grund att flera människor i bredd kan stå mitt i älven och hålla i nätet.
Ortsbornas kännedom om älven är ofta ovärderlig. De kunde till exempel under planeringen tala om att det längre ner i älvfåran fanns en sten som kunde ställa till det för fisket. Sedan gick man tillsammans och rullade undan stenen, så att noten inte skulle fastna i den och öppna en flyktlucka för puckellaxarna.
Det finns säkert olika sätt att fiska puckellax med not, och beskrivningen ovan är från den gången som jag var med om. Då drog man upp 100–200 fiskar per drag. Närmare data om olika fångstmetoder och fångstsätt kommer att sammanställas senare under hösten, när det brådaste fältarbetet har avslutats. Projektet informerar om det på sin webbplats.
Sönderfall mot döden börjar redan under leken
Jag besökte Utsjoki första veckan i augusti. Under denna enda vecka kunde jag se en tydlig förändring i puckellaxarna. I början av veckan hade fiskarna redan sin mörka lekdräkt, och hanarna hade utvecklat en puckel på ryggen och krokformade käftar, men fiskarna såg välmående ut. Mot slutet av veckan började det lossna bitar från många av fiskarna, och sönderfallet mot döden var uppenbar. Senare i veckan påträffades redan enstaka döda fiskar på älvstranden. Efter mitten av augusti, ungefär när den här artikeln publiceras, ligger det tätt med döda puckellaxar på Tana älvs stränder, och enligt ortsborna luktar älven kloak. Meningen är att man ska kunna tillgodogöra sig lärdomarna från i somras i större skala vid puckellaxarnas nästa stora lekvandring i älven sommaren 2025.
Projektkoordinator Heidi Blom besökte Utsjoki första veckan i augusti och tittade på projektets aktiviteter för hantering av puckellax. Projektet för hantering av invasiva främmande arter i Barentsregionen tar fram metoder för fångst av puckellax och sprider kunskap och bästa metoder för bekämpning av invasiva främmande växtarter. Projektet finansieras med IBA-finansiering, det vill säga anslaget för samarbetet inom Östersjöregionen, Barentsregionen och den arktiska regionen som används till att stödja genomförandet av Finlands politiska mål på detta område.
Text och bilder: Heidi Blom