Veckalbacken är ett tidigare område för dumpning av jordmassor som ägs av Vanda stad och där det efter den aktiva användningen bildades mångsidiga växt- och insektsarter, som även inkluderade flera sällsynta och hotade arter.
Utan kontinuerligt naturvårdsarbete skulle området bli skogbevuxet, förbuskas och fyllas med skadliga invasiva växtarter, framför allt blomsterlupin. Därmed skulle det inte längre finnas någon lämplig livsmiljö för de värdefulla arterna i området.
Blomsterlupinen har också förespråkare på grund av dess estetik och som näring för pollinatörer. Växterna har dock många negativa egenskaper som hotar den biologiska mångfalden. Blomsterlupinen tar livsrum och binder dessutom kväve i jorden och tränger därmed undan de ursprungliga ängsväxterna. Dessutom kan pollen från lupinen också ha en negativ inverkan på pollinatörers förökning (Länk till undersökningen).
Veckalbackens natur har sedan våren 2020 restaurerats på initiativ av den lokala insektsentusiasten Tomi Salin och Vanda stad. Salin har kartlagt artbeståndet och tagit fram en vårdplan för området under sitt arbete på miljöcentralen i Vanda. Talkoarbete med lokala krafter har bidragit till att arbetet framskrider.
Arbetet med att bekämpa främmande växtarter inleddes inte bara med blomsterlupinen utan även med bekämpning av vresros. I början hade särskilt den artrikaste solexponerade sluttningen mot sydväst invaderats av blomsterlupinen.
”Lupiner har utrotats genom att skära dem, gräva upp dem med rötterna och framför allt rensa bort dem. Det mesta av rensningen görs genom att klippa av växterna vid roten, så nära marken som möjligt. Den bästa tiden att rensa och klippa är när växterna är i knopp. Under blomningen, innan fröna faller, är slåtter det enklaste och effektivaste sättet att gå vidare. Då kan man ännu också rensa”, berättar Salin.
Åren 2023-24 kommer även WWF Finlands talkoarbete att skapa livfullhet på Veckalbacken. Frivilliga som anmält sig via Miljöorganisationen samt anställda i samarbetsföretagen får möjlighet att fortsätta med tidigare års vårdåtgärder.
I naturvårdsarbetet ingår förutom att utrota blomsterlupin och andra invasiva växtarter även andra åtgärder för att hålla området öppet, såsom röjning av träd och buskar samt ringbarkning av träd. Dessutom omfattar åtgärderna till exempel borrning av bohålor för steklar samt sådd av ängsväxter.
Som ett resultat av iståndsättningen och återställandet har livsmiljön på Veckalbacken blivit avsevärt mångsidigare. Mängden lupiner har minskat från utgångsläget till cirka en tiondel.
”Mycket fuktiga och friska ängar har torkat ut och påminner allt mer om torra ängsmarker. Ängsfläckarna expanderar och deras växtarter upplever en förändring mot mer gynnsamma blomväxter. Förändringen har framför allt gynnat flera dagfjärilslarver och i synnerhet områdets raritet, grönt hedmarksfly (Calamia tridens) ”, beskriver Salin.
Även många andra insekter, såsom gaddsteklar och bin samt flera småfjärilar, har fått ett nytt livsrum och reproduktionsområde på Veckalbacken.
Salin betonar att man inte kan avbryta arbetet i den här situationen, eftersom man annars skulle återgå till utgångsläget inom några år. Ett värdefullt område kräver lika långvarig, kontinuerlig och kompetent vård även i fortsättningen.
Författare: Vilja Tupola (WWF)