09.10.2024

Bekämpningshjältarna: Ihärdigt samarbete för att besegra jättelokan

Den tidigare modeväxten har blivit en långvarig plåga. En ihärdig grupp av frivilliga kämpar mot den i Sulkava tillsammans.

Jättelokan har spridit sig med trädgårdsavfall i Sulkava kyrkby från gårdarna till tomternas ytterområden. En grupp aktiva från Sulkava kyrkbys förening för lantbruks- och hushållskvinnor samlas årligen för att bekämpa spridningen av denna invasiva växt.

På 1970- och 1980-talen väckte jättelokan förtjusning på många gårdar. Växten producerar snabbt nya plantor, och många ville ha den på sina egna gårdar på grund av dess ståtliga blomning och goda täckförmåga. Så var också fallet i Sulkava. Men så småningom övergick förtjusningen till en börda som har varat i åratal. I Sulkava centrum finns i dags dato ett enda bestånd kvar. Jättelokan är inte längre synligt i byns landskap, men det har spridit sig från sin ursprungliga plats till en närliggande äng och skogskant. Sulkava kyrkbys förening för Lantbruks och hushållskvinnor organiserar regelbundet talkon* för att bekämpa problemet. I juni 2024 utfördes bekämpningen av jätteloka under föreningens nationella kampanjdag som kallas ”Impis dag”.

(*Det finska ordet talko används för frivilligt arbete som människor utför tillsammans i grupp.)

Att känna igen rymlingarna bland annan vegetation är bekant sedan tidigare.

Bekämpningsarbetet börjar tidigt på våren

Sulkava kyrkbys föreningsordförande för Lantbruks- och hushållskvinnor, Sanna Reponen, och arbetsgruppen har märkt att bekämpningen lyckas bäst då arbetet påbörjas tidigt på våren eller försommaren, innan plantorna har hunnit växa sig för stora. Då kan plantorna fortfarande grävas upp med rötterna. Det är inte alltid så enkelt då heller, men att arbeta tillsammans är givande. Från början bestod bekämpningsarbetet mest av att klippa bort blomningen. Men nu, när problemet är under bättre kontroll och det knappt uppstår några blommor längre, kan bekämpningsarbetet fokuseras till att avlägsna själva plantorna. Gruppen gör arbetet tillsammans och samlar problemväxten i sopsäckar. Markägaren ansvarar för att växtavfallet förs bort på ett korrekt sätt. Arbetet har pågått i nästan tio år. ”Ibland är vi fler, ibland något färre”, berättar Reponen.

Jättelokan är inte den enda invasiva växtarten som föreningens aktiva har avlägsnat under talkoarbeten. Tidigare år har även blomsterlupin grävts upp. Många har också egna projekt på sina gårdar, där de tar bort invasiva växter. Till exempel Reponen avlägsnar regelbundet jättebalsamin både från odlingskanter och natursköna strandmiljöer. Sulkava kyrkby är en landskapspärla och ingår i ett nationellt värdefullt landskapsområde.

Under 2024 års talkoinsats lyckades gruppen samla sju sopsäckar med plantor medräknat rötterna från en yta på två ar.

Positiva resultat börjar synas

Trots att jättelokan har orsakat problem i åratal, har det ihärdiga och regelbundet återkommande arbetet börjat ge resultat. Beståndet har försvagats och antalet växter har minskat. Sanna Reponen är särskilt nöjd med att gruppen har arbetat tålmodigt. Resultaten av mångårigt arbete inger hopp om att det kommer en vår då inga plantor längre växer upp.

Att gräva upp jättelokan med rötterna är tungt. Enligt Sanna Reponen (till höger) försöker gruppen utföra bekämpningsarbetet då plantorna fortfarande är små. Arbetet görs alltid i mulet väder och med skyddskläder.

Att arbeta tillsammans är givande

”Det bästa med de gemensamma talkona är att man kan småprata under arbetet och förstås att hålla fikapaus”, säger Reponen med ett skratt. Man hinner prata om mycket under bekämpningsarbetet och det kommer ofta nya människor med. Att lära känna dem är alltid givande.

Omkring tio aktiva deltar årligen i talkoarbetet. Som avslutning på evenemanget belönar gruppen sig själva med fika med gott tilltugg.

Bilder: Liisa Ruottinen-Partanen

Text: Leena Lahdenvesi-Korhonen

Back to top